Majsans Life, Fashion & Rock n' roll

I don't have to leave anymore
What I have is right here
Spend my nights and days before
Searching the world for what's right here

I talk to God as much as I talk to Satan 'cause I want to hear both sides
Does that make me cynical
There are no miracles
And this is no miraculous life
I savour hate as much as I crave love because
I'm just a twisted guy
Is this the pinnacle, is this the pinnacle, the pinnacle of being alive
Now I see the light
Well I look up to god but I see trouble 'cause this aint a miracle
I just want to take my chance to live through a miracle

Bildkälla: Youtube

Un, deux, trois
 No one ever does it like that anymore
 Bang, bang, bang

30 seconds to mars @ KB-hallen, Copenhagen

Det hela började med att det blev svart i lokalen, strålkastare tändes bakom det svarta skynket och man kunde se siluetter av bandmedlemmarna till ljudet av Escape. Sen faller skynket och jublet stiger.

De inleder med Night of the hunter och Jared kommer utrusande på scenen. Lite för snabbt och lite för uppspelt kanske? Det första han gjorde när han ska hoppa upp på en monitor eller vad det nu var är att snubbla. Helt plötsligt var han bara borta, man ser ett par fötter och så kommer han upp på scenen igen. Då brister Tomo ut i skratt och så även jag. Har senare upptäckt att en del av dem i publiken helt missade denna vurpa, men jag hade gett vad som helst för att ha fått stå längst fram och se hela händelseförloppet. Dessvärre hade jag slutat filma öppningsakten lagom till att detta inträffade. Typiskt! Men showman som han är så fångar han snabbt upp tråden igen och fortsätter varifrån han slutade.

Sen kör det i ett nästan hela tiden. Nya nummer blandas med gamla godingar och publiken hänger snabbt med på noterna, både med att sjunga och hänga med i bakgrundssången.

Något som slår mig är hur otroligt sympatisk och omtänksam han är Jared. Är hela tiden mån om att publiken har det bra och att de har kul. Och han når ut i varenda liten vrå i lokalen med hans utstrålning. Ett tag stod han uppe på kvarallstaketet och jag tror faktiskt han föll in över publiken ett par gånger. Undras om säkerhetssnubbarna gillade det? Sen måste ju tilläggas än en gång hur otroligt snygg denna människa är. Dessutom har han grymt bar sångröst, faktiskt bättre än vad jag trodde.

Mitt önskenummer spelades med kanske inte lika mycket tryck från publiken som jag hade hoppats på. Men de gjorde ett bra jobb från scenen med aktivistmaskerade batterister och fanbärare. Låten jag pratar om är alltså Vox Pupali.

Under This is war var aktivisterna tillbaka och dem och Jared sprang runt med stora strålkastarliknande ficklampor. Innan låten inledde uppmanade Jared publiken till att moshpita, crowd surfa och bara gå allmänt nuts. Så länge man var varsam och försiktiga med dem i sin omgivning. Han var väldigt mån om att ingen skulle bli skadad.

Mitt inne i konserten får Shannon stå lite i ramljuset och L490 spelas. Har fortfarande inte riktigt fått grepp på vad det är han spelar på, men det ser ut som en stor vit glasskål som han drar en pinne runt kanten på. Måste faktiskt gräva lite i det där för nyfiken blev man. För er som hört numret tidigare så är det just detta som skapar ljudet i början. Sen avslutas det med gitarr och nått som låter som budhistmunkars mediterande.

Även Jared får lite egentid i Rampljuset och framför The revenge. Den här låten har aldrig blivit släppt på skiva och för mig var den faktiskt helt ny. Och den gav ett litet bevis på det där med Jared's röstkapacitet. För ojsan.. Den akustiska stunden fortsatte med The beliver och den fångade jag faktiskt en liten videosnutt av, får lägga upp den sen.

En liten avstickare från de andra spelningarna runt om i Eurpoa var att spelningen i Köpenhamn inträffade samma dag som Shannon Leto fyllde 40, och det var Jared noga med att påpeka flera gånger. Men vid ett tillfälle fick publiken visa sina sångförmågor och sjunga den danska födelsedagssången för honom. En tårta kom också in på scenen, fylld med ljus. Den tårtan fick sedan delar av publiken smaka på också.. när den kom flygandes genom luften.

Sen drogs tempot upp igen och det blev fart på maskineriet. Det undrades om publiken hade nått önskemål, men jag tror inte det kom fram nått vettigt ur det mer än en kul imitation av hur publiken såg ut. Jared gimaserade och det innehöll nog alla miner han kunde och lite fler därtill. Efter ett tag fick vi välja mellan att höra Capricorn eller Budha for Mary och det var väl lika svårt att avgöra där. Så bara för att de var partiska och för att de var Shannons födelsedag så spelade de Budha for Mary. Då log majsan och tog i från tårna. Stackars de som stod runtomkring.

Det hela avslutades med The fantasy och grabbarna gick av scenen. Då startade det som verkar vara en trend i KB-Hallen. Det klappas och stampas i golv och på läktare. Det första Jared sa när han kom ut igen var att detta var deras minsta spelning, men när de stod nere bakom scenen så lät det mer än vad det gjort på de största spelningarna de gjort so far på touren. Alltid kul ju.

Extranumret var Kings and Queens och sen spelades i stor stil tillsammans med publiken. Det var så att ett ex antal lyckligt lottade frivilliga fick kliva upp på scenen och vara med. Riktigt mäktigt faktiskt.

Saker jag ångrar: Att jag inte lät dem ta bild på mig som skulle kunna hamna på nästa skivas omslag. Blev ju till och med tillfrågad men nä... nej sånt är man ju så klart för feg för. Mes! :p

Att jag inte försökte ta mig fram och få en plats på scenen. Snacka om att det hade varit coolt egentligen. Åh era lyckliga satar.

Sen när var det dags att bege sig hem och då gjorde sig fötterna påminda igen... rejält dessutom. Var på ren vilja jag tog mig till stationen för att hinna med stoget tillbaka till KBH H.

Oj, det här blev visst ett långt inlägg. Setlist och bilder finns i ett separat inlägg.